117
En Res-tur.
Klockan sju på morgonqvisten skall man vara ombord,
så vida man vill komma med den ångbåt jag menar, till
Norrköping, hvilken afgår från Stockholm. på denna
besynnerliga tid. Man bör således, om man är en ordentlig
karl, vara stadd i sina byxor sednast klockan sex och på
väg till Riddarholmen klockan half sju. Mitt stadsbud,
en sakförare med rödt vackert hår, har redan infunnit sig
på bestämdt klockslag. Solen är i sin glans, ej en fläck
synlig på himlens blåa tältduk.
Jag tog afsked af min värdinna, som hade en vårta på näsan, hvilken annars skulle ha varit alldeles för liten och oansenlig i förhållande till fruns solidare kroppsbyggnad. Jag lemnade hennes hotell förnöjd att snart ha den lyckan att bli genompustad af en sval och lifgifvande sjöluft, och företog min vandring till Riddarholmen.
På brända sulor
Med svett i pannan
Och käpp som dunkar
Mot gatans sten,
Till ångbåtshamnen
Vid Riddarholmen
Min skugga ilar
På snabba ben.
