Den här sidan har korrekturlästs
5
Utan borgen ifrån
Både solen och mån,
Utom allt då och då
Såsom ficklån vi få
Utaf stjernorna små.
Sommar ha vi och vår,
Dito vinter och höst.
Vår'n är gladast, ty då
Sopas himmelen ren,
Klarnar sol'n i det blå,
Och i menniskans bröst
Gjutes glädje och tröst.
Och i buskar och snår,
Uti stenrös och hål,
I hvar vinkel och vrå,
Uti rörtopp och skog
Är ett skoj och ett skrål,
Så att om jag fick rå,
Vore halfparten nog.
Men man gläds, man blir ung,
Då man lyssnar derpå.
Om man än yore grå
Som en gråsten och tung,
Blir man upprymd ändå,
När små bäckarna gå
Och små lärkorna slå
Sin förtjusande bit;
Och små blommorna stå
I sin nya habit;
