135
Vret att korna släppa,
Boningshus och täppa,
Perlhöns med sin suverän . . .
Här som stränderna sig bugta,
Vore ljuft att gå och lukta.
Bär och frukter för en läcker gom
Har hvar egendom.
Nasus här kan mellan blom och blad
Ta sig hvarje dag ett rosenbad.
Hvarje bit och stycke
Vinner här mitt tycke
I en obeskriflig grad.
Här i Wetterns klara bölja
Skulle jag mig två och skölja,
Draga under sommarns lopp
Stora fiskar opp.
Fanns det änder, sköt jag äfven dem
Körsbärssylt jag åt med alla fem.
Här jag visor skrefve,
Här jag säkert blefve
Gammal som Methusalem.
Visingsö låg som en blå flamma vid synkretsens slut.
När någon storm är i förväntan, hägrar den högt öfver
vattenytan. En besynnerlig Jungfru har ställt sig midt i
Wettern, der jag önskar henne mycken trefnad. Snygg och
proper håller hon sig, och tycks heller ej ha mycket annat
att tänka på än toiletten.
Jönköping. — — —
