137
Eller om man tittar
I hvar aptheksburk på sjelfva ”Lejonet.”
Öppna mun och käkar!
Andas friskt och skota
Seglet, då jag ropar, men låt allt gå qvickt!
Jag är nu din läkar',
Nu skall jag dig bota,
Gamle syndare! för reumatism och gikt.
Primo, låt oss rasta
Här vid denna lada,
Giga våra segel och ta fast i land;
Se'n i sjön oss kasta,
Tumla om och bada
Uti hafvets sälta och i solens brand. —
Vackert tänkt och taladt!
Mört och torsk, ur vägen!
Det var skönt att dyka några friska tag.
Då man länge skalat
Gränd och gator trägen,
Får man leta efter sådan doppardag. —
Nu till sjös tillbaka!
Jag ser nog på minen,
Hvad du tänker, innan seglet fylls igen:
Nu skall supen smaka,
Glöm ej bort kantinen! —
Rigtigt, rigtigt! skål, min gamla segelvän!
