Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/156

Den här sidan har korrekturlästs

148

Sommarfröjd.


Nu är sommarens dag,
Nu är blommornas tid.
Nu är verlden och jag
Goda vänner ett tag:
Må det blifva dervid!
Jag har suckat ibland,
Jag har spejat och glott
Efter himmelens sol,
Som jag stundom har trott
För en skönare pol
Ha förgätit vårt land.
Men hon kom och hon brann,
Och min kärlek hon vann.
y af allt som bestås
På vår frostiga pol,
Främst jag sätter vår sol.
Och jag älskar den så,
Att jag ville ha två,
Om det bar sig, förstås.




Men den glada solen skiner,
Och med den är jag förnöjd
Menskorna ha glada miner,
Djuren dansa utaf fröjd.