Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/167

Den här sidan har korrekturlästs

159

 
Med purpurläppar sade
Till mig den unga rosen:
”Kom hit, skall jag dig sminka,
Du är så blek om nosen.
Jag purpurfärg har öfver,
Jag hälften ej behöfver
Af hvad jag fått af solen!”

Och liten fetknopp sade:
”Min Gud, hvad du är mager!
Jag tror, utaf medömkan,
Jag dig i maten tager.
Din lefnadslampa mattas,
Dig luft och syre fattas,
Kom, gör som jag, och föd dig!” —

Naturen öm och vänlig
Jag såg, hvart jag mig vände.
Och friska lefnads-andar
Hos mig allt mer jag kände.
Jag syre fått och väte:
Jag nu för Guds beläte
Ej mer behöfver skämmas.