Den här sidan har korrekturlästs
9
Någon Phaetons-kusk.
Ty allt lefvande stängs
Uti hus, uti bås,
I palatser och skrubb,
Under stenar och stubb,
Hvar ett hybble kan fås.
Och der packas och trängs
Både hemtamt och vildt.
Man ser hästar i fit,
Man ser får i tulubb.
Öfver slumrande sjö
Läggs den blåstärkta is,
Och en bländande snö
Öfver skogarne hängs,
Som ett säkert bevis
Att naturn gått till sängs
I chemise.
Hvad gör menniskan då?
Jo hon ser under lugg
Litet misslynt i mjugg,
Täpper fönster och glugg
Att hon aldrig ett dugg
Utaf frisk luft kan få,
Stänger luckor och port,
Dansar ut sina ben,
Äter godt, lefver fort,
Andas in fotogén,
Dricker punsch, tar in salt,
Och det sämsta af allt:
Spelar kort.
