Den här sidan har korrekturlästs
179
”O stjernor, I som hvimlen!
Hur lumpen är vår jord:” —
Jag var i sjunde himlen
Och hade smått om ord. —
”O den som vingar hade,
Som alla foglar ha!”
Jag suckade. Hon sade:
Det voro mycket bra.
Jag yppade mitt hjerta,
Kanhända allt för fort.
Och med oändlig smärta
Jag höll vid hennes port.
Vi långa tal ej höllo,
Men sorglig blef min dag:
Gud vet hur orden föllo,
Men korgen — den fick jag.
