180
Rese-minnen.
”Sätt maskinen i gång, herr kapten!
Sätt maskinen i gång, herr kapten! — —
Vänner på stranden,
Som hvifta med handen” —
”Och tocke der!”
Jag mins mycket väl, att jag efter ett besök på en
bruksegendom hos en god vän och patron, steg ombord i den
goda staden X, för att bege mig per ångbåt till Stockholm,
sedan jag ledsnat att guppa i de norrländska farvattnen.
Jag längtade till varmare trakter och lummigare stränder,
och ehuru resan var bestämd att utsträckas längre norrut,
tröttnade jag vid den ständigt blåsiga och kalla väderleken
och beslöt att ändra kosa och satte i största tvärhast kurs
tillbaka till det konungsliga Stockholm, för att bereda mig
till någon annan färd i något sydligare och varmare
luftstreck, sedan jag fått hvila upp min sjötrötta lekamen.
Vädret var gement och hafvet ytterst uppretadt och skummande. ”Non dubito fore plerosque”, som liksom jag, kommande från ett lugnt och vackert herresäte, der jag mådde som perla i guld, direkte ut på ett ödsligt haf, skulle finna det högst fatalt och sorgligt. Ni kan tänka, att jag åt kalkon och andra läckerheter hvarenda dag hos min förträffliga vän och drack den herrligaste sherry hvarenda