Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/205

Den här sidan har korrekturlästs

197

Den är mera djup och omfångsrik
Än vår Nybrovik.
Industripalats och riddarhus,
Hela Gotland med sitt kalk och grus —
Ja, om jorden fore
Plötsligt dit, så vore
Rubb och stubb som en pris snus.

Men vi trösta oss af vana,
Skotta oss en lefnadsbana,
Det är Skandinavernas bestyr —
Titta, hvad det yr!
Dackor komma uti stora fång,
Skönheten ej skonas sjelf en gång
Andan får man tigga,
Hela drifvor ligga,
Usch! i damernas chignon.

Snöbetäckt är slott och koja.
Vindarna med menskor skoja.
Ingenstans de tumla om och sno
Som uppå Norrbro.
Hatt och mössor äro stormens rof:
Såg du nyss hur flickans kjol han hof?
Ack, ja, stackars liten!
Som en segelsliten
Jakt hon tog en lov.

Gustaf Adolf uppå hästen
Sitter lugn med snö i västen.