212
Till en Byggmästare.
Och fader Jacob han hörer till de tuschura,
Men han kan också uppå fullt allvare mura.
Vi nyss sett huru han låtit byggnader växa,
Så väl inredda att man kan der ta sin sexa.
På ett ark papper han gör opp kostnadsförslaget,
Och ingenting är, förstås! för mycket upptaget.
Han gör kalkyl, huru mycket sten han behöfver,
Men bygger alltid så att han tegel har öfver.
Så har han murat och byggt i långliga tider
Hotell och kyrkor, palats och benhus och lider.
Han derför tänkte: det vore väl sjelfva —
Om jag ej skulle få mig ett hus på Götgatan.
Och hur han tänkte, han fann till punkt och till pricka,
Att kassan räckte — och derför, bröder! vi dricka
En skål för byggnaden, som stått opp utur gruset,
Och tomtbo-lycka för sjelfva värden i huset.
