Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/221

Den här sidan har korrekturlästs

213

Till min nådiga tant i Stockholm.

(Med poetiska kalendern Utkiken.)


Jag får på det högsta tacka Tant för den angenäma skrifvelsen samt den lika angenäma underrättelsen, att Tant har flyttat ifrån Kattrakarbacken. Upprigtigt sagdt, har det varit en riktig pina, hvar gång jag nödgats skrifya den fatala adressen. Tant måste medge, att Drottninggatan låter bra mycket bättre än Kattrakarbacken, och jag gratulerar af allt hjerta till den lyckliga omflyttningen. Att en klarinett-blåsare bor i samma farstu, kan visst vara mindre angenämt; men då olägenheten inskränker sig till att blott höra honom, går det väl an; värre vore det, om Tant äfven nödgades se honom blåsa, hvilket i mitt tycke är någonting afskyvärdt. Då jag var i Upsala, bodde jag vägg i vägg med en dylik pipare, så att jag var tvungen att både se och höra honom. Han hade alltid söndriga läppar och skyllde på magsyra. Till på köpet nyttjade han blå och hvita näsdukar, hvilket är det otäckaste jag vet. Hans favoritstycke var! ”Kommer du åter med Gudaprakt,” hvilket han blåste sex timmar om dagen under hela året. Tant kan tänka sig hvilken plågo-ande! En qväll, sedan han somnat, tänkte jag slå ihjel honom, för att slippa