Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/26

Den här sidan har korrekturlästs

18

 
Knubbig är hon som en rofva,
Stark och van att sjögång profva,
Bleknar hon ej, huru än det blås,
Mera än en mås.
Oförskräckt hon lägger sina nät;
Blir hon våt, så dör hon ej för det
Trygg, när hafvet vräker,
Lugn till lands och säker
Hemma som ett utanlås.

Snäll hon är att sticka, sy och nysta,
Brygga färsk-öl, salta torsk och ysta
Utaf getter, som hon har på stat,
Get-ost delikat.
Hushållsgöromål af alla slag
Är hon hemmastadd i, det vet jag!
Maken tös att hitta
Får man gå och titta:
Klang för Jerker på hans hedersdag!




Man talar om att stå och gapa såsom någonting föraktligt; men så här vid hafvet är det onekligen både angenämt och förståndigt att stå och gapa. Man insuper en förunderligt helsosam spiritus, en rigtig aptitsup från hafvets och rymdens stora flaskfoder. Man får i sig en hel hop helsa och lefnadslust. Hvar vindflägt är en lifspust, som går igenom merg och ben. Titta dit bort till Korsö, der fyrbåken står. Der skulle en badanstalt vara. Der är