Den här sidan har korrekturlästs
28
Och molnen de segla
Som långskepp förbi
Och stolta sig spegla
Deri.
Fisken, som, vintrat i djupaste dyn,
Tittar ur vågornas fönster mot skyn,
Och glada och trygga
De plaska vid strand
Och hugga en mygga
Tbland.
Måsarna komma från varmare bad,
Bleka om näbben och smala om vad.
Och löjorna sätta
De efter i ett,
Och aldrig jag mätta
Dem sett.
Maj och hans sköna, förträffliga fru,
Flora, ha mycket att pyssla med nu;
Ty jorden skall städas
Sen vintern har flytt,
Och blommorna klädas
På nytt.
Men tiden har brådt, allt skall gå i galopp,
Och vårsolen kältar på blad och på knopp,
Damborste och viska
Tar zephyr i hand,
Och böljorna diska
Vid strand.
