Den här sidan har korrekturlästs
38
Tjugondag Knut.
Nå, hvad skall jag sjunga,
Min sötaste vän!
Då gamla och unga
Mig mana igen.
Min sångmö är dufven
Och sömnig och loj,
Och tung är kalufven
Af jul-os och stoj.
Vi ”svearna” lefvat
Se'n doppare-dan,
Och i oss vi slefvat
Guds gåfvor i stan.
Se'n for jag på bygden
Till prostens i rack.
Der idkades dygden
I brädspel och knack.
Och lustigt vi hunno
Till Tjugondag Knut,
Då sorgligt vi funno
Att julen var slut.
