Den här sidan har korrekturlästs
46
Hit komma rockor i parti,
Och unken rödspott fås.
Vi skicka bort vår strömming vi,
Som dumma nöt, förstås!
Och fält och ängar ha vi sett,
Hur yppiga de stått.
Och korn och kärna åren gett
I rikt och rågadt mått.
Det kom till pass, då budet kom
Att Finland var i nöd;
Det är ej första gången som
Vi delat samma bröd.
Fast mycken fördom råder än,
Som långa år har rådt,
Två damer såsom tjenstemän
I sparbanken vi fått.
För allt mosaiskt man fordom rös,
Nu är man fördomsfri:
Nu kan man med en judisk tös
Prestnäsan gå förbi.
En fläck du, gamla år, dock har,
Som länge sitter i,
Och skammen har du också qvar,
Fast faran är förbi.
Hur saken skådas och bedöms,
Du står dig ändå slätt,
Ty Aspromontes kula glöms
Af verlden ej så lätt.
