Den här sidan har korrekturlästs
61
En oväders-qväll.
November 1864.
Hösten är kommen, sätt thevatten på,
Rusk uti kroppen jag känner.
Kanske en tuting är ej att försmå,
Eller hur vill ni, go vänner!
Jaså! ni blinkar, välan, jag förstår:
Klang för en priffe, gutår!
Hör huru stormen kring knutarna snor —
Låt elementerna braska —
Bäst hålla färgen — kupera, min bror!
Gamla vi äro, men raska —
Jojo, man känner att ungdomen flytt —
Gubbar! hvad annars för nytt? —
Samma historia, gammal och van,
Trassel bland kungar och riken. —
Pressen hos oss osar olja och tran.
Oppbränd är nu politiken.
Det finns nu slätt ingen konversåtion,
Ämn vår illumination.
Den var just präktig med buller och ståt —
Ja, den var finfin som fanken —