101
ville ha solsken och vackert väder (jag tänkte på mig och min resa!). Stackars menniskor! Ingen var nöjd.
Uti naturen ibland djuren alla
Kuriös man menniskan visst må kalla.
Den ena ej riktigt vet hvad hon vill,
Den andra hör samma sorten till.
Fins någon klok ibland hela skocken,
Var god och visa mig på en tocken.
Tills vidare tror jag det får bero,
Hvad man om Guds afbild skall riktigt tro.
Är det regn eller kallt, så går hon och gnäller,
Är det varmt, är det ej bra det heller.
Och då hon ej vet hur hon vill ha,
Så har hon hitta på att gå med en-tous-cas.
Hon känner sig besvärad af lifvets fjettra'
Och söker med snörlif sitt lif förbättra.
Då blir hon krokig och får hektik:
Då går hon att bli rak på gymnastik.
Hon vet att fråsseri och nattvak skadar,
Men hon kalaserar ändå — och far sedan och badar.
Jag önskar herrskaperna mycken lycka att träffa på de rätta kurmetoderna. Vi reste åt hvar sitt håll, men jag fann snart, att gamla märken ha ingen betydelse och hållbarhet nu mera. Kattnysningar gälla ej en smul mera än andra spådomar. På vägen från Ensta öfverraskades vi af ett oförmodadt oväder.
