102
Så går det, när menskan skall tro på skrock,
Som kattor snacka:
Fast kattkräket nös, det regnar ändock.
Min bockskinnsrock:
Jag måste ur kappsäcken packa.
Allt närmre och närmre hörs stormen gny
Och åskan mullra
Ur himmelens hvalf, som ser ut som bly,
På paraply
Regndropparna smattra och kullra.
På tordönets frågor ge bergen svar
Och blixten ljungar,
Och regnet i skjutsbondens halsgrop far;
En droppe qvar
På nästippen hänger och gungar.
Och gubben han svärjer en liten stump,
På grålle raskar:
Och grålle ger till ett hej duktigt skump
Och ben och gump
Och svansen med lervatten plaskar.
Hvar skola vi nu, min gubbe, säj,
Mot skurn oss värja?
Kör in till "klockarn i Danderyd"! Nej!
Han lefyer ej.
Kör in till löjtnanten på Berga!
"Nej, håll!" ropade jag, "låt oss köra raka vägen till hufvudstaden," hvilket jag efter närmare besinnande fann
