Den här sidan har korrekturlästs
112
Men kom ej igen, som var befaldt;
Blef väl sjelf en torpar'!
Eget är att korpar
Slå sig bra ut öfverallt.
Gubben råddes med sin gumma,
Hörde djur och menskor brumma,
Släppte genom dörrn till slut
Liten dufva ut.
Gladt hon flaxade af hjertans grund,
Kom tillbaka om en liten stund,
Flög omkring och kuttra,
Tröstade de buttra
Med en grön oliv i mund.
Solen gassar öfverdrifvet.
Gubben, trött vid sjömanslifvet,
Gick i land och blef en vingårdsman:
Detta gjorde han.
Första drufvan fram i dagen sprang.
Gubben har bland oss en högre rang.
Han är allaredan
Död för längesedan:
Skål för gubben Noach, klang!
