Den här sidan har korrekturlästs
140
Magistern.
Romans.
Magistern läste blott och skref
Och rufvade på kunskapsmassan.
Han magrare med hvart år blef
Och ej stort fetare blef kassan.
Man konst och lärdom sällan ser
Att lyckan har förstånd att skatta:
Apollo vet nog hvad han ger
Åt dem, som sjunga och författa.
Magistern var med hull och hår
Naturen hela lifvet trogen:
Ur staden flydde han hvar vår
Och bodde i ett torp i skogen.
Till tvång och glitter bar han hat,
Sin frihet gaf han högsta priset;
Med böcker och med spickemat
Var han som uti paradiset.
Ett grefligt gods låg midt emot
På stranden af den stora fjärden,
Dit aldrig med sin lärda fot
Magistern utsträckt spatserfärden,
