Den här sidan har korrekturlästs
164
Hösten.
Det stormar uti nordanskog,
Det susar uti luft och bölja,
Och aldrig hösten tycks få nog
Af vatten att plameten skölja.
Och med ett evigt sus och brus
Till annat han oss icke eggar,
Än fort oss knåpa inom hus
Och vistas inom fyra väggar.
Och lika käck till sjös som lands,
Han gärdsgårdar och skutor krossar,
Och hejdukar han har till hands,
Som äro ena rara gossar.
Hans favorit är den, som bäst
Kan snurra kring Heimskringlas panna:
Från norr och syd och ost och vest
De äro annars likadana.
Hvad är att göra här vid lag:
Att snarka eller vara vaken?
Jag vet ej sjelf, och frågar jag
En annan, hvad han tror om saken,
