Den här sidan har korrekturlästs
169
Blåsten ofta gör att
Man får fluss och gikt,
Fårull uti örat
Stoppar man då qvickt.
Stormen kommenderar
Böljornas armé.
Hafvet annekterar
Som en preussare.
Mer och mer det slukar
Af min strand och tång:
Under snart jag dukar
Liksom Mac Mahon.
Båt och bryggor dyka,
Högt far stybb och strå,
Tegelpannor ryka,
Fönsterrutor gå.
Om I inte sofven,
Sen I att jag snart
Blir, som gamla påfven,
Husvill ofelbart.
Jag ber tusen gånger!
Blyghet är min sak:
Mina pantalonger
Ha blåst sönder bak.
Sur och våt, jag lunkar
In uti mitt tjäll,
Hör hur flygsand dunkar
På mitt gamla spjell!
