187
Afsked från badorten 1870.
Farväl, min gamla hederliga ö!
Farväl, I berg och tallar, hela raden!
Nu lemna gästerna er pö om pö
Och flytta in igen till hufvudstaden.
Det gör mitt hjerta innerligt förnöjdt,
Att saltsjöluften kommit så i ropet:
Min kropp har också blifvit som en flöjt,
Så ren och luftig efter saltsjödopet.
Se till exempel denna individ,
Min vän kamrern, han var väl bland de sjuka!
Och nu så frisk, att han kan liknas vid —
Hvad skall jag hitta på? — en blomsterkruka.
Här gamla ungkarlar sig kryat opp,
Som om de äpplen fått utaf Iduna:
Likbleka nyss, förbi till själ och kropp —
Och nu som bromsar lefvande och bruna.
Och blek och dåsig ungdomen befanns:
Man vet hur stadsluft helsan undergräfver!
Nu ha de ögon fulla utaf glans
Och hals och kinder i couleur de näfver.
