188
Och hennes nåd, som var så klen och svag,
Att rösten hväste blott som hos de stumma.
Ni skulle höra nu, ja, det tror jag:
Nu låter det som när man slår på trumma.
Nå, än vår glada löjtnant, som ni vet,
Han hörde väl, om någon, till de skrala!
Och nu ett lejon; gudskelof för det,
I fall vi sluta att bli neutrala.
Och apotekarn, som i giktverk skrek
Och pröfvat allt hvad läkemedel heter.
Nu kan han se att hafvet har aptek,
Som ej står efter några fakulteter.
Och nu till sist! Om jag ej skulle dö,
Jag nästa vår kanske dig öfverraskar.
Farväl, min gamla hederliga ö!
Nu piper skepparn och propellern plaskar.
Det är dock synd uppå vår gröna jord,
Att solens dagar så brådstörtadt flykta:
En sådan sommar till uti vår nord
Kanske man leta får med ljus och lykta.
