Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/220

Den här sidan har korrekturlästs

212

Gunga icke haf och bölja
Våra skepp för ingenting?

Det förstås, man kläder nöter;
Men naturen vare tack,
Ty en gumse, som man sköter,
Ger oss snart en vacker frack.

Lef och verka! Lyckan knoppas
Ej på någon ann' fason:
Den som latas och blott hoppas,
Han är född till dårhushjon.

Emot ofärd bäst man fredas,
Om man blott gör kwad man bör;
Lifvets härfvor lättast redas,
Om man klokt sig tänker för.

Gläd dig under lifvets öden,
Tänk ej ängsligt på din graf.
Den, som grubblar öfver döden,
Har till hälften kolat af.



Mina fönster i November.


Isbelapaa äro mina fönster;
Kom och titta på dem båda två!
Du kan aldrig tro, hvad vackra mönster
Vinterns. andar ritat deruppå.