Den här sidan har korrekturlästs
19
Sol och vår.
Sångguduna! är du rent förryckter:
Hör du ej hur alla lärkor slå!
Här är lyran: inga undanflykter!
Sjung, madam, seså!
Sjelfva himlen klar sin panna stryker,
Som en vink att våren nu begynt;
Och ur jordens öppna fönster ryker
Klister, dam och dynt.
Solen gassar, ängarna florera
Med en gröda, som stod nyss och skalf.
Trädens kronor kupas mer och mera
Till ett tempelhvalf.
Örnen spänner sina breda segel,
Myran vaknat ur sin vinterköld,
Och vid kusten ligger hafvets spegel
Som en solblank sköld.
Fink och trastar sig i träden skocka:
Det är klang och fröjd och harmoni,
Och i skogen höres vårens klocka
Med sin kuku i.
