Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/38

Den här sidan har korrekturlästs

30


Ibland dödliga äro pepparkaksmadamerna i Södertelge de djerfvaste figurer, man någonstädes kan få skåda. Bwms i kanalen! är ingenting för detta handlande slägte, då det gäller affärer eller att göra i pepparkakor, och mången madam har, oaktadt ett djerft hopp att komma inom relingen, stannat utanför i najadernas rike, utan annan risk än en tvättad kjol och en rensopad korg.

Stadens kyrka har en vacker tornspira, från hvars öfversta spets man lär ha en vidsträckt utsigt. Trädgårdar och smakfulla planteringar omsluta de täckaste sommarboningar. Åt Östersjösidan blir naturen mera storartad, liksom kroppen börjar känna sig mer och mer sugande.

Himlen börjar se mulen och olustig ut. Ett långsträckt moln ligger som ett rynkadt ögonbryn öfver solens öga.


Och när qvällsolen flytt,
Gick jag ned i min hytt.

Jag ej dit hade gått,
Om ej qvällsvard jag fått.

Ty med riktigt uppsåt
Jag en aborre åt.

Hela hafvet var stillt.
Jag drog på mig min fit.

Och på ryggen jag låg
Och i taket jag såg.