Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/41

Den här sidan har korrekturlästs

33

enkelt och utan att utsätta sig för anmärkningar gå ned beskedligt i sin hytt, ta fram sin nattmössa, i fall man begagnar något så afskyvärdt, och göra alldeles som jag:


Ty jag somnade sött,
Som en menniska gör,
Då hon känner sig trött
Och då ingenting stör,
Eller ingen har stött
Hennes glada humör;
Ty är det förbi
Med att uthvilad bli.
Då är blodet upprördt,
Då är sinnet förstördt;
Då är allting kuriöst,
Då är helvete löst.
 o. s. v.




Morgongryning. Slätbaken — fult namn! — står som en spegel (jag hade så när sagt akterspegel) med några små molnbilder som flugfläckar på spegelglaset. Jag stack mitt hufvud ut genom fönstret, som jag försigtigtvis först öppnade för att utröna temperaturen, innan jag vågade mig upp på däck. Försigtigheten bjuder sådant på ångbåtsresor. Jag är dessutom af naturen förskräckligt rädd för allt slags oväder till sjös: "Det-är icke i min väg, sa flundran, drogs upp på land."





 Sehlstedt. IV.3