Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/45

Den här sidan har korrekturlästs

37

 
Lärkan sjunger, korna böla,
Solen bryter fram ur mist.
Låt oss ej gå här och söla:
Elda på, herr maskinist!
Vi ha ännu många branter
Innan vi få hvila se'n.
Vi ha fyrti emigranter,
 Raska på, kapten!




Ombord på Vadstena serveras alltid middag på däck, då väderleken tillåter. Kapten Langborg är en utmärkt artig och tillmötesgående värd, som vill att gästerna skola få spisa i det gröna; och sannerligen är det också bra angenämt att sitta vid dukadt bord och under skämt och gamman ta i betraktande den ena herrliga landskapstaflan efter den andra, medan man susar förbi plumsande och mumsande. Restaurationen ombord är i allo förträfflig och tillfyllestgörande.




Nära sjön Asplången, innan man kommer till Snöfvelstorp, har man förtjusande utsigter. Man liksom seglar i luften högt öfver berg och backar, hvilka man nästan hisnande ser under sig. Gamla Munkeboda, nuvarande Norsholm, passeras och man kommer in i Roxen, som lär vara två och en half mil lång och en mil bred. Jag kunde ej kontrollera uppgiften, emedan jag ej hade någon tid öfrig för sjömätningar och kapten Langborg sjelf hade ingen lust att dröja för min skull. Djupleken af Roxen hade jag heller ingen lust att undersöka. Jag antog på en höft att den var betydlig, i synnerhet de på djupare