Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/53

Den här sidan har korrekturlästs

45

 
 Hvad skall det bli
 På detta vis?
 Barkbröd och kli
 Bli väl vår spis.
 Om du oss regerar
 På sådana grunder,
 Då är ingen under
 Att folk emigrerar.
Kom åter och gif oss ditt strålande dop
Och låt inte Ericsson få alltihop!




Min poetiska utgjutelse gjorde hvad den kunde. Solen fann sig knuffad och kom strålande fram ur de tjocka molnen, då vi landade vid Trollhättan. En skara passagerare vandrade af till de brusande fallen för att skåda och beundra. Vi gingo sedan genom skog och mark ned till slussarna, dit vår ångare, som ej kunde gå samma väg som vi, hade begifvit sig sjöledes: Den skogsväg vi tågade var förtjusande med sina de herrligaste utsigter. Jag trodde till en början, att vägen var beströdd med pudersocker från något liberalt sockerbolag, men fick vid närmare undersökning se att det endast var sågspån, som vi larfvade uti. Mjukt och behagligt var det emellertid för ömfotade bergvandrare.

Trollhättan har jag ej åtagit mig att beskrifva. Jag skulle dertill behöfva minst två år, och så länge har jag hvarken tid eller kappsäck att stanna. Jag har dessutom min egen åsigt om saken, som jag i korthet skall anföra:


Trollhättan af ingen besjungas kan,
Af den orsak — att det inte går an.