48
Och mellan konserter, middagar och bal
Man hann som knappast sig vända.
I Trädgårdsföreningens festlokal
Var sång och tal
Och skålar förutan all ända.
Till Lorentzberg for man då och då:
Det gör man, om ej man är dummer.
Till Masthugget var jag en middag också
Och smakte på
Fru Backlunds räkor och hummer.
Och Danska vägen jag såg och stan,
Den gamla, och Örgrytes lundar
Med templet och bäcken, som sorlar kring plan,
Och sjelfva fan
Och yttersta domen; som stundar.
Och Öfverås såg jag, ett riktigt slott
Fullkomligt till punkt och pricka.
Der skulle jag sjelf ha trifvits godt,
Om ödets lott
Så fallit uti min ficka.
Med Luddes jag åkte uti kalesch,
Åt middag på Edvards veranda.
Vi rodde på ån bland blommor och gräs
Till Quibergsnäs,
Der värden oss bjöd att landa.
Jag mycket har att berätta än
Och kanske mer än I vänten.
