Den här sidan har korrekturlästs
68
Skymningssång.
Min snugga stoppar jag ibland,
Och vid dess portativa brand
Jag blåa röken blossar.
Då händer att jag till den grad
Blir upprymd och olympiskt glad,
Att jag pegasen lossar.
Och så bär det elektriskt af
lyran i galopp och traf
Igenom rymder vida.
Och nyser jag invid min knut,
Så är jag, förr'n jag nysit ut,
På jordens andra sida.
Och öfverallt, som sångmön vill,
Jag far och ser hur det står till,
Ibland vid sjelfva hofven.
Från nordens silfverpol till Cap,
Jag tittar i Vesuvii gap
Och gör visit hos påfven.
Jag ser och hör allt som jag vill:
Kristina Nilssons silfyerdrill
