Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/107

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

103

Ty garderober taga också ända,
Och utan byxor ingen aktning ges.
Jag skulle resa: det var just på våren,
Då man på bete brukar släppa fåren.

Min gamla koffert måste nu deran:
Snagghårig var han och behöfde dammas.
Från någon ädel häst-ras stammar han
Och färgen rödgul är liksom en flammas.
En nattsäck bör man ha som gentleman:
Jag hade ingen, men jag lånte mammas,
En kolossal, med skinn i alla hörn,
Från någon auktion i Södertörn.

Ordentligt packades nu i den ena,
Se'n jag först synat foderväf och lås,
En mängd effekter, allesammans rena,
Kalsonger, strumpor och en filt, förstås!
Och deremellan för min hufvudbena
Två sorts pomador i vanilj och rose,
Kristallblanksmörja, borstar, och för resten
En flaska aseptin och yllevästen.

Uti den andra, som min egen var
Och, som jag sagt, var gammaldags och luden,
Der packades hvad vanligtvis man har
Till yttre prydnad uti rese-skruden.
Min gamle frack jag alltid med mig tar,
I fall jag till Landshöfdingar blir bjuden: