104
Jag vet det händt, och grufligt det mig stack,
Att jag fick svara nej, i brist på frack.
Nu var jag redo till att gå ombord,
Och käpp och paraply jag tog i handen
Och talte några känslofulla ord
Till vännerna och fränderna på stranden.
Så kommo tårar, som man i vår Nord
Benämner med att ta' en tår på tanden.
Det kunde lätt ha händt på akterdäck,
Att man af afskeds-knäppen fått sin knäck.
2.
Så var jag nu på Ångfartyget Aros,
Som gick med hjul, på böljorna, förstås!
Och satte af, och med en fart han bar oss,
Som ej för långsamhet kan förebrås.
Jag tänkte genast: om han ej bedrar oss,
Så drar han oss väl fram till Vesterås.
Och man må hur som helst den tanken kalla,
Men samma tanke fanns ombord hos alla.
Men Aros är också en respektabel,
En Mälar-storlek utaf första sort,
Som ej vår resa göra kan riskabel,
Om maskinisten ej sig kollrar bort.
På skepparn lita vi som på en kabel,
