Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/109

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

105

Och tryggt förtro vi honom vår transport.
Dessutom ega vi en rask besättning,
Förträfflig styrman, präktig mat-inrättning.

Hvad fattas oss då mera? Ingenting!
Små söta vågor gå bredvid och buga.
Ej finns en molntapp hela himlen kring
Så stor att man kan sätta dit en fluga;
Och balsamluften ifrån skogens ring
Vi som en sherry-kobbel i oss suga.
I Mälarns spegel solens öga ser:
Jag vet ej någon, som sig speglar mer.

Hvad solen ändå har för en förmåga
Att hålla ut, fast hon i sekler brann!
Och utan fråga är det utan fråga,
Att hon från början varit likadan.
Om jag så der beständigt skulle låga,
Så gick det visst i längden aldrig an.
Men det är solklart, ty I veta skolen,
Att det dock skilnad är på mig och solen.

Den glada Mälarn bär oss vänligt fram
På lätta vågor, glänsande och gula,
Det också varit både synd och skam,
Om Eol visat några miner fula.
Vi stodo alla såsom fromma lam,
Och hörde vindarna behagligt kula
Och åto helsan nästan som med sked
I vårens luft på Mälarns segelled.