106
Hvad helsan är för en gudomlig gåfva:
Ej något finns mer helsosamt än den.
Hon ovärderlig är, då man skall sofva
Och likaså, då man skall upp igen.
Om blott mer stadighet hon kunde lofva
Och trifvas hos oss som en trofast vän!
Men hon är journalier: i ögonblicket
Får hon en fnurr och lemnar oss i sticket.
Men här ombord jag ingen hör, som klagar,
Och ingen heller tycks ha' något skäl.
Jag isterhakor ser på flere kragar
Och breda skuldror ser jag äfvenväl.
Och nästan alla ha' små engla-magar,
Och svulten ser jag ingen kristen själ.
Allt är så nytert, kullrigt och gediget —
Och middagssupen smakte innerliget.
Jag ber om ursägt att jag glömt berätta,
(Ty en poet så många ämnen har)
Att för en vecka se'n omtrent för detta,
På Monitorn John Ericson jag var,
Att den beskrifva är just ej det lätta,
Jag derför visligt mig ur spelet drar;
Men med tillåtelse af rimmets fader
Vill jag tillägga ännu sexton rader.
Det var en blåsig vardag på Sandhamn,
Der slikt är mera godt om än dukater.
