Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/118

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

114

Men som i mörkret af fördolda rum
Gör som det vill och anser för det rätta.
Det är ej värdt att komma fort en tum,
Om det täcks ödet att på tvärn sig sätta.
Nu ville det, att derifrån jag kom,
Jag skulle vända — och jag vände om.

Jag tänkte annars att min kosa ställa
Åt skilda håll, allt efter tid och håg.
Jag ville se Arboga och Thorshälla
Och se hvar Birgers gamla Thorsharg låg.
Jag ville se Arboga-ölets källa
Och ljustra ål i Hjelmarns gyllne våg.
Men allt det der, som här I fåfängt söken,
Försvann i dunklet utaf ångbåtsröken.

Det var en tjusning att sin fot få sätta
På Riddarholmens tempelprydda strand,
Och att på äkta Stockholms-vis få sprätta
Med handskar, cigarrett och käpp i hand.
Jag vill för eder blott nu omberätta
De Vises sten, som kom från fjerran land.
Om vetenskapens uppgift anses rigtig,
Så är han lika tung som han är vigtig.

Hur länge man på Grönlands isfält letat,
Så knep man sig en notabilitet.
Om han uti Allfaders käppknapp setat,
Det vet man ännu ej med säkerhet.
I Danmark tros att blocket blifvit petadt
Ur magen på vår rullande planet.