116
Mot norden! Mot norden!
En sommarutflygt.
«Alla med oförklarligt behag hembygden förtjusar:
Evigt för minnet är kär dal’n, der man lekte som barn.«
Ovidius.
“Och våren andas i blånad sky,“
Och ändå går jag med paraply!
Godt folk! förundren er ej deröfver,
Jag nyss den köpt, ty jag den behöfver
Jag resa skall opp till nordanland,
Der den kan komma till pass ibland,
Fast solsken mera vårt öga fägnar,
Rår ingen för att det stundom regnar.
Och kommer plötsligt en störtskur ned,
Så är det godt att ha' taket med.
Fast vi i dag utaf solsken blandas,
Kan det bli’ regn, innan dagen andas
Och derför går jag med paraply,
Fast våren andas i blånad sky.
Det var en solig morgonstund, som jag lemnade Stockholm och gick ombord på ångfartyget Ångermanland, med full öfvertygelse att jag ej skulle ångra mig.
Ett dödande qvalm öfver Mälaren låg
Och solen tog ingen reson.
