Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/133

Den här sidan har korrekturlästs

129

Det gör man väl ej någon annanstans
Än här uti Ångermanland.

I skogen mig möter hvar blomma som vän,
Som förr, lika landtlig och täck.
En barndomsbekant känns på rösten igen
Öfverallt i hvar sjungande bäck.
Och elfven sig slingrar som fordomdags
Och vattnar sin skuggande strand;
Och aldrig jag sett någon gladare lax,
Än laxen i Ångermanland.

Här får man sin rigtiga smak igen.
Då smör man vill gommen förtro.
Och mjölken är här långt bättre än den,
Som spädes vid Lidingöbro.
Och glöda ej drufvor och pippingar här
Som längst bort i sydliga land:
Hvad sägs om de älskliga åkerbär,
Som glöda i Ångermanland?

När tjädern spelar i ångande tall
Och jublar i fjellstängd vik,
Så kan han väl kallas i alla fall
En högst musikalisk klassik.
När orrfogeln spelar och eko från häll
Upprepar hvart endaste grand,
Hvad är väl då Lumbyes och Meissners kapell
Mot skogens i Ångermanland?

Ja, Ångermanland är, som hvar man vet,
Den allra som gladaste bygd.


Sehlstedt. V.9