Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/142

Den här sidan har korrekturlästs

138

Telegram till Stockholm.

Bästa herr Bonnier! Jag har nu fullskrifvit sexton sidor stort regalformat. Låt mig veta om det är tillräckligt, annars stannar jag här för att fortsatta.

Svar från Stockholm.

Herr författare! För all del sluta och res hem. Låt oss ej trötta ut publiken. Dess ynnest är mig dyrbar.




Så hett skiner solen på Ljungans å,
Till Stockholm skall ångbåten Nordstjernan gå.
Och afsked nu tages af vänner och bröder,
Och tåget församlas: mot söder, mot söder!

Nordstjernan är stor, det vet en och hvar,
Men trångt om plats hon dock ofta har.
Och omtala tror jag, jag ej behöfver,
Att finns ingen plats, får man stanna öfver.

Den gamla tiden var ingenting mot
Den nya, som jemt är på resande fot.
Och derför på ångbåtar, liksom hoteller,
Finns aldrig tillräckligt med utrymme heller.

Den seden hos oss har nu kommit i bruk,
Att man skall resa, om man inte är sjuk.
Och är man sjuk, kan den minsta blemma
Blott botas borta, men aldrig hemma.

För resande trängre det blir med hvar dag,
Om också han inte är större än jag.