Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/144

Den här sidan har korrekturlästs

140


På nyåret 1873.


Det gamla året tog farväl och gick.
Dess slsta afton hann man knappt att fira,
Förrän det nya året brådtom fick
Att nappa åt sig gubbens fälda spira.

Den gamle dog som fler än han har gjort
Ty här får ingen evigt sig bosatta,
Hvad han i lifvet här har gjort för stort,
Vet tidningspressen grundligt att berätta.

Af den jag såg — och det kan vara nog
Att bland meriter fanns af hela högen
En som på mig slog an: att gubben dog
Som bergad karl och litet smått förmögen.

För öfrigt bland hans många vackra drag?
Att nu få säga er, mig rigtigt gläder:
Att han har nästan utan undantag
Oss hållit året om med vackert väder.

Visst rasade mot slutet, som man vet,
En hemsk novemberstorm af värsta arten;
Det kom sig af att Bileas komet
Slog stjerten mot vår pol i förbifarten.