11
"Hvad kommer boken att heta?"
"Det har jag ännu ej tänkt på: jag vet ej, om det skall bli fågel eller fisk."
"Lyd då mitt råd och kalla den för fiskmåsen," sade han, "isynnerhet som du nu vistas och hafver din varelse på ett ohyggligt skär, längst ut i hafsbandet, der du troligen aldrig ser annat, än fisk och fiskmåsar, och blir väl sjelf en fiskmåse till slut."
"Nå, så kör för Fiskmåsen", utbrast Sehlstedt, och med hänseende till hans dåvarande vistelseort var den titeln onekligen icke så oäfven.
På "Fiskmåsen, poetisknvår-kalender för 1853", följde kalendrarna Utkiken och Telegrafen (båda tryckta 1857). Den senare fick af en viss orsak namnet optisk kalender. Liksom de optiska telegraferna vid denna tid, allt hvad de hunno, försvunno från skärgårdens bergsknallar, så önskade nämligen författaren, att hans kalender skulle så fort som möjligt försvinna ur bokhandeln, och allmänheten fann denna hans önskan naturlig. Följaktligen började det bli i sin ordning, att någon förläggare tänkte på att samla allt det under årens lopp försvunna och denna dag randades 1861. Poeten sjelf afsade sig redaktionsbestyret af de samlade dikterna: "jag förstår mig icke på dylikt," menade han, och åtog sig blodt att gifva innehåll åt rubrikerna[1].
Om sin sångmö skrifver Sehlstedt från sitt Sankt Helena: "Hon håller utkik efter gröna lundar, fågelsång, leende dalar; men förgäfves stirrar hon kring de sandiga fälten och de nakna klipporna. Sandhamns flora är torftig: kattfötter och lingonris, och dess fauna inskränker sig till getter och fiskmåsar. I så fatala omständigheter,
- ↑ Rubriker ansågos emellertid icke nödiga, men om något försök blifvit gjordt, att i särskilda grupper sammanföra närbeslägtade stycken, skulle man möjligen hafva funnit skäligt att utelemna åtskilliga dupletter, som togo sig annorlunda ut, då de först framträdde i olika kalendrar.
