Den här sidan har korrekturlästs
157
Skogen.
Du susande skog, som gungar för vind!
Du svalkar den smäktande vandrar'ns kind,
Du fröjdar hans hjerta och tjusar hans syn,
Då solen bränner i skyn.
Du öppnar för alla din lugna hamn:
För fattig som rik står öppen din famn,
Och derför har namn, som från fädren gått,
Af "fattigmans tröja" du fått.
Du ekorren hägnar i lek och lopp,
För foglarnas sång slår du salarna opp,
Åt fisken du breder din skugga vid strand
Och barr åt myran i sand.
Kring bygden din skyddande ring du slår.
Du bleks ej af solen, på stormen du rår,
För menskan predikar du dag ifrån dag:
Var stark, håll färgen som jag!
