170
Vintersång.
I brist på annat sjunger jag nu om väderleken.
Att den är tung och krånglig, jag tror ni ej förneken.
Man kan deröfver vara ej annat än förvånad
I Januari månad.
Och mina båda spåmän de äro underliga:
Jag ser på termometern och den vill bara stiga.
Jag ser på barometern, om den vill opp sig knalla,
Men den vill bara falla.
Förunnas oss en vinter, två grader under nollan,
Så få vi, som vi funnit, ej dygnet om behålla'n.
Hvad få vi då behålla? Jo, blott den tillförsigten
Att få behålla gikten.
Det är så dödt och tråkigt om vintern nu för tiden,
Då Bore tycks ha tröttnat att blåsa lif uti den:
Då inga glada flingor i luften mera singla
Och inga bjellror pingla.
På vinterplagg man slösat onödigt mången summa:
Min granne fick till julklapp ett slädnät af sin gumma.
Men blir nu hvarje vinter som denna, utan före,
Är det ej värdt ett öre.
