183
Bröllopsmiddagen skulle just börja, sedan vigseln förut blifvit öfverstökad. Vi inbjödos af värden, grosshandlaren Steensaas, född norrman, som tillika var gästgifvare på stället, att deltaga i festmåltiden. Det var ett dubbelbröllop, som grosshandlaren gjorde för Ole Vohlen och Ane Lisabeth samt Peder Vigen och Marie Korsjön. Efter middagen voro bord anordnade ute på den rymliga gårdsplanen med toddy- ocb punschanstalter. Det vill något vara, ty gästerna bestodo af minst tvåhundra personer, hvaribland befann sig en rik lappfamilj. Lappen ville nu mera heta fjellman, om det skall vara väl. Det var en städad och förståndig fjellman. Glädjen var högljudd, men anständig, och välfägnaden riklig och tillfyllestgörande.
"Men naar saa endelig er samled Alle,
Hvem gammel Gjestfrihed til Huset trak,
Da giver Huset Gjenlyd af en Snak,
Som næsten babylonisk man kan kalle."
Morgonen derpå var frukost för hela sällskapet, då man kunde se
"At udi samme Forhold Glæden hyldes
Som Glasset och Tallerkenerne fyldes."
Från Skalstugan till Sul i Norge är två mil, men skjutsen betalas efter tre. Fjellet var ödsligt och snöigt. Vinterrocken måste på. Hu! hvad det är kallt i Norge! Låtom oss skynda. Levanger är en liten treflig stadsunge med ett godt hotell, som var godt att ha under en regndag.
