190
Uppå bryggan såg man vänner stå,
Och der pussades man, två och två.
"Adjö!" skreks, då ångarn utåt gled.
Adjö, Lillehammer! skrek jag med:
Undra ej, att du mig sorgsen ser,
Aldrig dig i lifvet ser jag mer.
Jag dig bjuder fritt båd' opp och ned,
Om du vill till Eisvold följa med.
Ångbåten Skidbladner, byggd i Motala, är en vacker och elegant båt med en särdeles utmärkt restauration. Sällskapet ombord var litet, men honnett. En herre, som var ute på en fiskresa i Mjösen, gaf mig en lektion i fiskkonservering, som jag vill anförtro fruarna.
"Stor strömming, färsk små sill, eller små sik lägges i en låda med salt. Ett hål göres i botten på lådan, som sedan hänges upp åtta dagar. Sedan tages fisken upp och lägges in igen på samma sätt med nytt salt. Fisken får en utmärkt smak och bibehåller sig året om, som om den vore färsk."
Kristiania var mig ej beskärdt att taga i betraktande, utan nödgades jag skilja mig från mitt angenäma ressällskap och genast begagna första bantåget till Sverige. Kristiania får jag se en annan gång! — alldeles som engelsman, som försof sig då han skulle se midnattssolen i Haparanda.
