Den här sidan har korrekturlästs
195
Gör en geste så gemen,
Att man just kan bli sjuk.
Sedan fästes vår blick
På en fru, som har skägg.
Hon är knotig och lång,
Har pince-nez och tunique,
Och som godt underlägg,
Då hon lutar mot vägg,
En ofantlig chignon,
Jag ej den, om jag fick,
Ville röra en gång,
Om jag än hade tång.
Näst intill har sig satt
En patron, som är tjock
Ett par gånger som jag.
I sin guldgula rock,
I sin snusbruna hatt,
I sin gräsprängda lock,
Som af solen är våt,
Ger han verlden god dag
Med dess myckna besvär,
Snarkar till mellanåt
Med en fruktansvard pust,
Att man hoppar till just
Si så här.
Sitter sedan en fru
Med en skrikhals till son
