202
Min dagbok.
Den 27:de April år 1874 klockan 1/2 2 på dagen gick jag ombord på det nya präktiga ångfartyget Piteå, bugade mig för dess befälhafvare Jacob Sundberg och tog min blifvande och flytande bostad i ögnasigte, samt fann att allt var ganska godt. Synnerligast fästade jag min uppmärksamhet på fartygets båtar och lifräddningsbojar, hvilka jag med välbehag fann vara i bästa ordning och skick, så att jag såg mig med säkerhet kunna paräkna tröst och styrka i motgången, i fall det skulle behöfvas. En viss ödslighet rådde ombord, ty jag såg inga passagerare.
Jag ett bekymmer hade,
Som stämde ned mitt mod.
Om jag för dig det sade,
Du kanske mig förstod.
Mig ingen kan förmena
Att denna tanke ha:
Att menniskan allena
Mår aldrig rigtigt bra,
Jag stod och öfverlade
Och tänkte ackurat:
Den som nu bara hade
En hygglig reskamrat!
Jag fruktade bli titan!
Men om min glädje döm,
Då sist ombord på skutan
Kom Major Wennerström.
