204
För herr Neptun jag ej kan
Tycke få det minsta grand.
Största skepp med rigg och man
Är ett fnask uti hans hand.
Ingenting kan hålla hop,
När han rigtigt bråka vill.
Ofta får man sig ett dop,
Att man vet att man är till.
Plötsligt ser man sin peruk
Högt på kammen af en sjö.
Ofta kan man bli så sjuk,
Att man tror att man skall dö.
Innan man vet ordet af,
Kan man petas öfver bord:
Hafvet är en gammal graf,
Ni kan tro på mina ord.
Jemt man vara skall på vakt:
Ingen ro och ingen fred!
Hafvet är, som jag har sagt,
Ingenting att leka med.
Hafvet är icke alltid så beskedligt som nu var fallet. Det är icke längesedan jag säg det i vildaste raseri.
Jag for på hafvet, det gick opp och ned:
Min Gud, min Gud! Ni skulle varit med.
